8 sätt muslimska organisationer konkret kan adressera islamofobi

Flera händelser den senaste tiden har synliggjort varför muslimska organisationer, moskéer och föreningar bör arbeta med frågan om islamofobi mer systematiskt och genomtänkt. De händelser som jag bland annat hänvisar till är följande:

  • En man kliver in i Bellevuemoskén i Göteborg 8 maj och beter sig misstänksamt. Polisen griper honom, och det visar sig att han dels har militär erfarenhet men också varit aktiv islamofob på nätet. När polisen griper honom anträffas också vapen hemma hos honom. Trots alla dessa omständigheter släpps han, bara för att direkt därpå återigen göra ett besök till Bellevuemoskén som gör moskébesökare otrygga. Återigen ingriper polisen och avlägsnar mannen därifrån.
  • Tre imamer och en muslimsk idrottsprofil grips på kort tid med hänvisning till lagen om särskild utlänningskontroll, LSU. LSU innebär att Säpo har rätt att ta en person i förvar om man anser att personen utgör en risk för rikets säkerhet. Anledningarna till gripanden är hittills okända och några formella brottsanklagelser har heller inte riktats mot männen. Det enda som är känt är den medieuppmärksamhet imamerna tidigare fått där de ofta framställts som extrema, och om detta är grunden till Säpos handlande innebär det att dessa fyra muslimska män gripits för sina påstådda och verkliga åsikter och inte några brottsliga handlingar.
  • Skolor ”slår larm” när ramadan inleds och på vissa skolor vill man förbjuda barnen från att fasta. En rektor uttrycker ”oro” över att barnen fastar. På andra skolor anklagas muslimska barn för ”grupptryck”.
  • Medier fortsätter att överrapportera om muslimer och islam, vilket, paradoxalt nog, till synes lett till att muslimska organisationer isolerats från media och varken kan eller får uttala sig i olika frågor som rör muslimer och islam.

Dessa är bara några av de exempel på saker som hänt den närmaste tiden. Att polisen släpper en man som är en aktiv islamofob, med våldskapital och med vapeninnehav i kontrast till att tre imamer och en muslimsk idrottsprofil hålls fortsatt inlåsta trots frånvaron av bevis på brottsliga handlingar visar också på att den politiska och sociala situation muslimer befinner sig i.

Islamofobi är allt mer tydligt närvarande i det politiska och sociala liv som omger svenska muslimer. Få muslimska organisationer framhärdar numera i att neka existensen av islamofobi och de som gör är ofta på marginalen och inte sällan rationaliserande språkrör för islamofobiska insatser och diskurser.

Därför kommer här 8 förslag på vad muslimska organisationer, moskéer och föreningar kan göra för att arbeta med frågan:

  1. Utbilda styrelse, personal och volontärer om islamofobi. Islamofobi fortsätter att vara en global företeelse. Kriget mot terrorismen har skördat över 2 miljoner liv sedan 2001; förbud mot muslimsk praktik har införts över hela världen; media publicerar dagligen negativa associationer till islam och muslimer; länder som Kina och Indien kopierar västerländska modeller av att peka ut muslimer som extremister och terrorister som en förevändning för attacker, exkludering och tvångsassimilering, bara för att nämna några exempel. Detta påverkar hur politiker, tjänstemän, media, företagen och allmänheten beter sig och förhåller sig till muslimer i Sverige, där det bland annat får materiella konsekvenser för svenska muslimer. Muslimer utgör en stor del av den grupp i Sverige som går i skolor med dåliga skolresultat, har hög arbetslöshet, kortare livslängd, sämre livskvalitet och sämre hälsa. Därför är det viktigt att muslimska organisationer utvecklar fungerande definitioner om islamofobi och instiftar gemensam syn i sina respektive organisationer på hur de ser och bemöter islamofobi.
  2. Gör riskanalyser och utvärdera all er verksamhet utifrån den islamofobiska samtid vi lever i. Många föreningar har under åren bedrivit verksamhet utan att göra riskanalyser, vilket ibland lett till överraskningar i termer av mediedrev, negativ uppmärksamhet och attacker. Islamofobi är närvarande i många muslimers dagliga liv, vilket innebär att organisationer bör adressera det i föreläsningar, konferenser och annan verksamhet. Organisationer kan skydda sig själva om man i samband med aktiviteter alltid frågar sig om islamofobiska risker och hur man ska hantera eventuella konsekvenser.
  3. Se över säkerheten, utbilda styrelse och volontärer i säkerhetstänk och inventera eventuella lokaler. Många av oss blev skrämmande medvetna om hur öppna våra bönelokaler och moskéer är efter terrorattackerna i Christchurch i Nya Zeeland. Att de är öppna är bra, men det förutsätter också att man har ett gediget säkerhetstänk. Detta behövs också för föreningslokaler och aktivitetslokaler, även de som bokas för enskilda event. Boka in ett säkerhetsbolag, utbilda er styrelse och personal i säkerhet och åtgärda lokalen så att bra utrymningsvägar finns och att man har ingångar under uppsikt. Utbilda även volontärer och funktionärer vid event och se alltid till att säkerhetsverktyg finns i lokalerna och är tillgängliga, t ex brandsläckare, första hjälpen-kit och så vidare.
  4. Införskaffa juridisk kompetens om ni kan och knyt jurister till er organisation. Det är viktigt att ni är medvetna om era rättigheter och följer utvecklingen kring olika händelser. Om Säpo, polisen eller någon annan myndighet ingriper i er verksamhet och mot era anställda, volontärer och medlemmar är det bra att veta vad som gäller i sådana situationer. Det är också viktigt att veta vad ni har rätt till vid besök som den som Bellevuemoskén fick av islamofoben med militär erfarenhet. Sist, men inte minst, är också den juridiska kompetensen viktig på grund av medieklimatet. Många muslimska organisationer och företrädare har förtalats, pekats ut och anklagats falskt för många saker men inte haft kunskap och resurser för att göra något åt det. Detta har lett till att tjänstemän och politiker agerat maktfullkomligt och behandlat muslimska föreningar med misstänksamhet många gånger.
  5. Satsa på mediaträning. Media är ”den tredje makten” och har stort inflytande på hur människor tänker och hur vi värderar olika företeelser i samhället. Många muslimska organisationer har mött media genom tiderna men inte varit rustade för att möta islamofobiska frågor, förhörsliknande metoder och attacker. Därför är mediaträning enormt viktigt.
  6. Satsa på gränsöverskridande samarbeten med andra muslimska grupper och sekter. Islamofobi drabbar som sagt alla, oavsett aqidah, manhaj eller madhab. I vissa fall förkroppsligar vissa grupper islamofobiska idéer och blir därför föremål för attacker. Att andra muslimska grupper då är tysta för att det inte drabbar dem innebär att man inte förstått vad islamofobi är. Det är därför viktigt att muslimska organisationer inte låter sig användas som slagträ mot varandra och för att stärka islamofobiska diskurser och narrativ. Vissa av de insatser som jag föreslagit kostar också pengar, vilket man kan begränsa genom samarbeten och t ex genom att anordna gemensamma utbildningar.
  7. Anordna offentliga samtal, workshops och föreläsningar om islamofobi. Många muslimer söker sig ofta till moskéer och organisationer för gemenskap och spirituell utveckling. Det är då bra att också adressera islamofobi och visa att man som organisation erkänner den samtid vi lever i och att man försöker att underlätta för massan att handskas med det. Detta kan man göra genom att regelbundet anordna aktiviteter där islamofobi tas upp.
  8. Satsa på stöd och hjälp till muslimer som drabbas av islamofobiska attacker, hatbrott och diskriminering. När något drabbar en är det många som inte vet vad man ska göra och hur man går tillväga. Moskéer och andra muslimska organisationer skulle kunna agera social rådgivning för personer som drabbas och hjälpa de med anmälningar och vägledning i sådana fall. Här kan man t ex börja samarbeta med antidiskrimineringsbyråer, jurister och polisens hatbrottsgrupp.

Självklart finns också andra saker man kan göra. Jag har bland annat tidigare skrivit om andra insatser som kan göras och på Nyans:Muslim har jag tillsammans med andra skrivit krav och råd på saker som bör hända.

Men som alltid, Allahu alem.