”Integration” som ett (anti)rasistiskt argument

I de attacker på muslimska barn som höguppsatta idrottsprofiler gjort de senaste dagarna har en tydlig skiljelinje gjort sig synlig hos majoritetsbefolkningen. Å ena sidan är det ett läger som förknippar islam och muslimer med ”hedersförtryck, könsstympning, barnäktenskap och hedersvåld”, och andra sidan ett argument om att idrotten främjar integration. Bland annat svarade Riksidrottsförbundet på de rasistiska attackerna om att idrott var en motor för integrationen.

Integrationsargumentet i detta fall vilar på idén om att muslimska flickor de facto är förtryckta och att islam och muslimer är bakåtsträvande. Argumentet innebär alltså att genom idrott möjliggör man för befrielse och utveckling av i detta fall muslimer och i synnerhet muslimska flickor.

Idrotten ses alltså som möjligheten för flickorna att ”komma ut”; något som annars man menar inte är lätt.

Dessa två läger är olika sidor av samma mynt och handlar om med vilken metod en civilisering av muslimer ska ske. Det är antingen en hård linje, med exkludering, villkorande och lagar, och en mjuk linje som handlar om att genom välvilja och ”öppenhet” få muslimer att inse att de bör förändras, anpassa sig och ge upp sina ”traditionella idéer”. I andra sammanhang beskrivet som hard power och soft power.

Självklart vilar båda linjerna på statiska och rasistiska idéer om vad muslimer är och hur muslimer är. Det vilar också på en uppfattning om att Sverige tillhör den del av världen som ligger i framkant i historien medan muslimerna måste antingen komma ikapp eller kulturellt utplånas. I denna läsning är historien för hela världen en enda tidslinje och vita svenskar utgör del av den grupp som befinner sig längst fram och pushar historien framåt. Med andra ord är det en idé om att vara människa innebär att sträva efter att vara som, i detta fall, vita svenskar. Om man inte är som en vit svensk anses man inte vara fullkomlig och behöver då hjälp i termer av integrationsåtgärder för att hinna ikapp.

Det finna otaligt många liknande exempel på dessa två rasistiska förhållningssätt genom historien, t ex behandlingen av muslimer och judar i Andalusien efter 1492 eller slavar och ursprungsbefolkningarna i Amerika.

Men oavsett det gäller det att se upp när integration används som antirasistiskt argument. Det används nämligen ofta som ett verktyg för likriktning och assimilation och inte som ett verktyg för jämlikhet och rättvisa, som påstås vara gällande.

Jag har tidigare diskuterat integration i avsnittet ”Ras & Integration” i podden Muslimitet.

Annonser