För reflektion #4

Bland rasismens offer har det genomgående i historien funnits en metod för att försöka motarbeta förtryck, nämligen genom idén om att visa ”en bra bild” av den grupp man anses tillhöra och ta avstånd från de ”dåliga” element från denna grupp.

I sin nya bok, ”Om de kommer, så skjuter jag oss” – Svenska judars liv i skuggan av Förintelsen skriver Bernt Hermele om flera sådana försök och även ett utarbetat förhållningssätt; svenska judar donerade pengar till välgörenhet, utförde välgörenhetsarbete och skämtade t o m om judar. Svenska judar som assimilerats tog bland annat avstånd från nyinvandrade judar, ofta från öststaterna. Reflektera över följande från Hermeles bok:

Först kritiserades judarna alltså för att vara för judiska. I takt med att de assimilerade sig kritiserades de för att vara för kristna. De tidigare handfasta invändningarna ersattes av nya och vagare resonemang där judarna ansågs främmande för den ”svenska folksjälen” eller ”kärnan”.

Liknande förhållningssätt om att visa ”en bra bild” finns bland slavar (boken Onkel Toms stuga, visserligen skriven av en vit kvinna, men ändå ett bra exempel på att idén varit närvarande), koloniserade och andra förtrycka folk.

Metoden har inte kunnat visas vara effektiv och till min vetskap finns inget exempel där makten och strukturer pga ”goda” exempel upphört med rasism.

Annonser