Kort reflektion kring ”dubbla identiteter”, ”tvåhet”, ”kreol” och ”third culture kids”

Jag sympatiserar mycket med känslan av ”tvåhet”, ”dubbla identiteter”, ”kreol” och ”third culture kids”. Vi får ofta höra det upprepade mantrat att ”vi är inte svenskar här, men inte heller svartskallen (kurd/somalie/chilenare/etc) i våra hemländer”. Men det behöver problematiseras.

Dessa begrepp benämner många av oss som nytillkomna till världen. Vi blir en produkt av en koloniseringsprocess av våra föräldrars länder för att sedan bli objektifierade som ”invandrare” dit våra föräldrar flydde/flyttade till. I idén blir vitheten och vitas blick närvarande och tanken om dessa ”dubbla identiteter” och ”nyskapade kulturer” baseras på den dolda premissen av essentialism, dvs att det finns rasligt/etniskt/kulturellt essentialistiska grunder i dessa bakgrunder man kommer från och därmed blir vi ”nya” i den värld vita har hierarkiserat upp.

När dessa essenser möts, ska då en ny essens skapas. Varför? Och vad innebär denna dolda premiss av essentialism för en post-vit värld? För vad som underliggande sägs är att ”du är inte RIKTIGT kurd” och att ”du är inte RIKTIGT svensk”, utan du är något där emellan. Frågorna som uppkommer är då, vad är en RIKTIG kurd, och varför kan då en RIKTIG kurd inte existera i Sverige, utan att transformeras till en hybrid/kreol/third culture kid?

Jag har lärt mig enormt mycket av förespråkare av dessa begrepp och teorier, men, i min begränsade kunskapstillgänglighet och möjligen i min ignorans (jag rättas gärna här), har jag ej stött på en djupare diskussion kring den dolda premissen. Jag har under mitt liv sett mig som kurd och som muslim. Jag har aldrig sett mig som svensk. Däremot ser jag mig som svensk medborgare. Problemet för mig är inte att jag inte kan bli svensk utan snarare att det jag både frivilligt och ofrivilligt väljer att kalla mig (kurd, muslim) skapar effekter och konsekvenser i Sverige där man andrefieras, rasifieras, stigmatiseras, demoniseras, exkluderas, suspenderas och elimineras. Det frivilliga och ofrivilliga valet att kalla mig kurd och muslim har inneburit dessa effekter och konsekvenser. Problemet ligger alltså, i min mening, i att det finns implicita krav i en vit värld att ju närmare du kommer vitheten geografiskt, så bör du också omvandla din idenitet så att den är bättre lämpad för vitheten att hantera. Detta krav internaliserar många av oss som inte är vita och vi pratar utifrån dessa från barnsben, och jag räds ofta att detta omvandlas nu till en ”postkolonial kolonialism” där vi i radikala anti-vita termer omformulerar och reproducerar vithet för att passa in.

I slutändan är där man hör hemma, just det, hemma. Det behöver inte rättfärdigas, förklaras, legitimeras eller beskrivas. Det bara är. För mig är hemma Sverige.

Jag ser detta som en pågående diskussion och jag är mycket mån om att både lära mig mer om detta synsätt och främst att omvärdera min analys i ljuset av ny information.

Wa Allahu Alem.

Annonser