En kommentar kring rasism och vita konvertiter/revertiter

Muslimer utgör en kropp, som Profeten Muhammad (saw) påpekade och på flera andra platser i de islamiska urkunderna påvisas hur mänsklighetens geografiska och kulturella skillnader inte rangordnar människor i bättre och sämre. Ett rasistiskt synsätt och en hierarkisering av människor i bättre och sämre beroende på hur de ser ut, vart de kommer ifrån, vilket språk de pratar eller vilken kultur de anses tillhöra, är en synd.

Att vara konvertit är svårt på många sätt, som många vittnar om. Det är en kreolidentiet av något slag skulle jag påstå – att vara varken fullt ut vit och inte fullt ut icke-vit. Det är att vara ett mellanting och många av oss icke-vita som är födda i Sverige kan relatera till känslan av att ha denna dubbelhet. Vi behöver fler historier från er där ni berättar om era erfarenheter och vad er resa från icke-muslim till muslim gett er för infallsvinklar i samhällets rasistiska uppbyggnad. Många av de historier som florerar från konvertiter handlar främst om varför man blev muslim; vi behöver mer av era erfarenheter – vi andra behöver lära oss, vara ödmjuka och lyssna till era erfarenheter och förstå de utmaningar som uppstår i konverteringen.

Med det sagt finns det en hel del ignorans kring begreppet rasism bland muslimer, till den grad att konvertiter ibland anklagar födda muslimer för rasism. Trots att konvertiter delar historia och ofta hudfärgsnormen med majoritetssamhället som är rasister mot oss, blir er nya muslimska identitet ett slags alibi att påstå den rasistiska myten ”omvänd rasism” och man agerar ignorant kring de privilegier man har att passera som vit väldigt ofta. Jag har varit med om konvertiter som uttryckt sig klumpigt: ”jag har inte det kulturella bagaget som födda muslimer har” eller att man använder n-ordet och tror att genom sin konvertering är man nu icke-vit och kan därför appropriera kulturuttryck som är helt irrelevanta för ens islam-utövning.

En annan aspekt som framförs av många, både icke-vita och vita muslimer, är att kampen mot rasism ALLTID måste ske tillsammans, och man läser in en egen tolkning av Profetens hadith om enad kropp. Problemet med detta är att vita konvertiters erfarenhet av rasism börjar med konvertering. Vår erfarenhet börjar med vår födsel.

Att vara född muslim, eller att vara en icke-vit muslim, är att ha islam, inte bara som religion, utan också som en rasidentitet där det enda sättet att bli kvitt sin rasliga islam är att häda, utträda islam eller bli islamofob. De skilda erfarenheterna gör det i många sammanhang nödvändigt för icke-vita muslimer att agera separatistiskt.

Ett exempel för att tydliggöra varför vita konvertiter bör inse vikten av att låta icke-vita muslimer ha egna rum i fred är icke-vita konvertiter. En nära vän till mig, som konverterat, som kommer från Mellanöstern och en ursprungligen kristen familj har liknande erfarenheter som mig och andra icke-vita muslimer vad gäller rasism. Icke-vita muslimer utsätts för helt andra former av rasismer, medan vita konvertiter ofta bara drabbas av en form – islamofobi. Detta ger vitt skilda erfarenheter.

Med det sagt är inte detta ett sätt att hierarkisera människor i bättre och sämre; det är ett sätt för oss att bekämpa rasism på ett effektivt sätt. När konvertiter talar om sina erfarenheter så bör födda muslimer vara tysta och lyssna; när födda muslimer talar om sina erfarenheter bör konvertiter vara tysta och lyssna. Emellan där stödjer vi varandra, är allierade till varandra och fortsätter kämpa för total frihet, jämlikhet och rättvisa.

__

En sidnot; det samma gäller bröder som gör sig till talespersoner för beslöjade systrar. Ni har inte erfarenheten av att bära slöja och bör därför vara försiktiga med att uttala er om beslöjade kvinnors rättigheter, önskemål och krav. Var ödmjuka, backa undan och ge utrymme till systrar; du kommer att märka att de inte behöver din hjälp trots allt. Var bara ett stöd och var allierad.

Annonser