Irshad Manji och varför hon har fel

Jag läste idag (13 oktober 2011) ett inlägg på debattsidan Newsmill där aktivisten och feministen Irshad Manji intervjuas av Newsmills redaktionschef Sakine Madon. Många saker dök genast upp vid bara rubriken (”Jag stängdes av från Koranskolan när jag ställde jobbiga frågor”) och ännu fler dök upp när jag läste intervjun.

För de som inte känner till Irshad Manji, är det en framgångsrik journalist, författare och aktivist som har indisk och egyptisk bakgrund. Hon är bosatt i Kanada och har under senare år blivit känd för att kalla till reform och omtolkning av islam. Hon är öppen homosexuell. Enligt hennes utsago fick Irshad tidigt i sitt liv både en religiös och sekulär utbildning, men fick 14 år gammal kicken från Koranskolan för att hon ”ställt för många frågor”. [1] Hon anser bland annat att utbildningen på den islamiska skolan inte var utbildning, utan ”indoktrinering”, och har därför hängett sig åt att ”studera islam” på egen hand, för att enklare kunna sammanfoga det hon kallar ”fred och islam”. En av hennes böcker bär titeln The Trouble With Islam Today: A Muslim’s Call for Reform in Her Faith och har översatts till över 30 olika språk världen över.

Irshad Manjis åsikter är mycket kontroversiella bland muslimer, eftersom det går emot den självbild som finns, men också för att det går emot Islams mest basala principer. Men nästan mer självklart är att hon hyllas av västvärlden som en hjälte, och har bland annat fått motta pris från Oprah Winfrey. Hon kritiserar religionen fast än hon påstår sig följa den, och har under många år kallat till att ändra dess natur så att den blir mer förenlig med västerländska tankeskolor och normer. Att gå igenom Irshads alla åsikter och förslag är alldeles för mycket för en blogg (då hon avhandlat flera böcker om sina idéer), så jag begränsar mig till hennes artikel på Newsmill.

Intervjuaren, Sakine Madon, frågar Irshad om vad som är skillnaden mellan henne och stränga islamkritiker som Ayaan Hirsi Ali, vilket hon svarar att hon är muslim och att det är största skillnaden. Hon säger: ”Jag blir ofta ifrågasatt av debattörer som säger ”Irshad, när går islam ihop med fred?” Då brukar jag svara ”se på mig”.

Enligt Irshad krävs det alltså att vara som henne för att Islam ska vara fredlig. Denna utgångspunkt är att kriminalisera de som redan i dagspolitiken är i underläge. Jag antar ingen offerroll, utan det som är viktigt att poängtera här är att en islamisk idealstat i form av ett kalifat inte existerar idag. De länder som idag betecknas muslimska har heller inte någon islamisk samhällsbyggnad med muslimska institutioner, utan kolonialismen och imperialismen har sedan länge influerat politikerna i så pass hög grad att muslimska värderingar som dominerande politiska normer är totalt frånvarande. Det är alltså bristen på islam, och inte närvaron av islam, som försatt muslimska länder i tillståndet de är idag.

Sedan är den arroganta inställningen otrolig. Hon anser sig själv vara en utopisk förebild för muslimer och hur de ska bete sig. Och hur kan den västerländska tankeskolan vara en förebild för muslimska samhällen? De senaste hundra åren har alla offensiva krig varit från icke-muslimska krafter som infiltrerat och ockuperat andra suveräna staters länder. De ideal som Irshad sätter upp för muslimer att följa, de västerländska, skapade bland annat Första Världskriget, Andra Världskriget, Opiumkriget, Vietnamkriget, Sovjetunionen, Hitlers Tyskland och de nuvarande Afghanistankriget och Irakkriget. Och då utan att tala om alla de orättvisor som sker i demokratin och liberalismens namn i Palestina. Palestina är ett klockrent exempel på hur muslimer imperialiseras och ockuperas ”lagligt”. Irshad och likar får aldrig glömma att de åsikter hon framhäver att muslimer ska anpassa sig till, var de som krävde att muslimer i Palestina skulle sona för Européernas brott mot judar. Alltså är det bästa rådet vi kan ge Irshad Manji att inte ens Väst ska eller kan ta råd från Väst.

Det är sedan beklämmande hur Irshad Manji utnyttjar Väst okunskap om islam för att popularisera sig själv, och marknadsföra sig själv som nytänkande. I artikeln pratar hon om ijtihad, och säger att ”Det betyder självständigt tänkande, kritiskt tänkande. Det präglade den muslimska världen för 1000 år sedan, vilket förklarar att det tidigt uppstod bibliotek och skolor.” Ijitihad är inget som Irshad på något sätt gungar igång igen efter ett millennium i damm, utan det är något som muslimska tänkare gör på daglig basis. Det pågår idag en mycket hetlevrad och allvarlig debatt mellan muslimska lärda om hur tolkning av islamiska regler kan göras, vilket i grund och botten handlar om att olika lärda har gett olika uttalanden, ijtihad, om samma fråga. En sådan fråga är t ex röstningsfrågan i demokratiska stater. Medan lärda som Qaradawi säger att det är något påbjudet och ibland obligatoriskt, säger andra som den nu döde Anwar al-Awlaki att det är förbjudet. Andra som Munajjid säger att det hela beror på situationen. Alla gör en egen tolkning för den specifika domen utifrån de islamiska källorna, och kommer genom ijitihad fram till olika slutsatser. Alltså är det inget som Irshad på något sätt återupplivar.

Irshad Manji berättar sedan som många andra en snyfthistoria om varför hon blivit som hon har blivit. Bland annat ska hon ha frågat på Koranskolan hon gick på varför man som muslim inte kunde ha kristna eller judiska vänner, vilket enligt henne lett till häftiga reaktioner från ledarna på Koranskolan. Fastän detta är otroligt ignorant av Irshad, är det även mycket felaktigt. Detta motbevisas bland annat av kalifen Umar ibn Khattabs omsorg för kristna klostren som fanns under hans tid som kalif, och hur mycket han var mån om att de skulle kunna praktisera sin tro i frid. Eller när Profeten Muhammad (frid vare med honom) ställde sig upp för en död icke-muslim, i en gest av respekt, och sade till sina följeslagare, ”Är inte denne en människa [som Gud har skapat]? Och de här är de idealen som muslimer har, och bör ha. De koraniska värderingarna leder till den moral som behövs för en fredlig värld. Professorn från Columbia University, Professor Hallaq, skriver i en av de viktigaste böckerna om Shariah att ”Kalifen Umars syfte var att förespråka de koraniska värderingarna som grundpelare i samhället”.[2] Kalifen innan honom, Abu Bakr, gjorde det straffbart att konsumera alkohol; alkohol som enligt bland annat Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) är en orsak för ökade våldtäkter i Sverige. [3] Dessa är de värderingar som bör ligga till grund i den Islamiska mentaliteten; inte att förutsättningslöst acceptera västerländska normer för att de råkar vara dominerande.

Som Professor Hallaq skriver så tvingar sådana som Irshad att ”historiska bevis [..]. appliceras så att de gör sig förståeliga för oss, och inte för en ”icke-rationell” för-kapitalistisk låg kultur”. Irshad försöker, som sina likar, att tvinga Islam att förstås i en kontext som förlamar människors kritiska tänkande. Det som passar ihop med den dominerande uppfattningen om islam applåderas och upphöjs, medan motsatsen förtrycks och förlöjligas. Det mest slående i artikeln är att redaktören Sakine Madon hänvisar till alla Irshads kritiker som ”islamister”, i ingressen, vilket är att försöka punktera debatten innan den ens startat.

Den dagen Väst slutar ockupera andra länder, slutar fälla bomber över civila som Hiroshima och Kabul, slutar utnyttja afrikanska gruvor för ädelstenar, slutar förespråka en kultur där barn riskerar att försummas på grund av individualism, slutar tillåta skadliga medel som blir en enorm socioekonomisk börda som exempelvis alkohol, slutar ge de styrande miljoner i ersättningar samtidigt som man jagar enskilda medborgare för en liten miss i räkningen, slutar förtrycka kvinnor genom att exploatera dem, slutar att tillåta prostitution (pornografi inkluderat), slutar göra politiken till en marknad där den rikaste blir den mest högljudde… Den dagen kan Väst peka finger mot andra tankeskolor. Det var islams sista profet, Muhammad (frid vare med honom) som sade ”Den bästa muslimen av er är den som är bäst mot sin fru”. När har vi hört en västerländsk ledare uttala sig på sådant sätt?

Återigen, inte ens Väst bör ta lärdom eller råd från Väst.

[1] https://www.irshadmanji.com/About-Irshad
[2] Hallaq (2010), Sharī’a, sid 35
[3] http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=922&module_instance=12

  1. Anonym

    Jaa…. Vad ska man säga, syster, jag har aldrig hört någon uttrycka sig på ett sådant bra sätt. Jag blev rörd av din text. Det är det minsta jag kan säga! Och min syster, som också läst din text, har hädan efter börjat att bry sig mer om sin salat. Hon har under en lång tid försökt att försvara Västvärldens tänkande om islam, även ifall hon är muslim, hon säger att det ”inte är deras fel” och att ”genom att muslimer spränger upp sig i Holland, England, 9/11 så gör muslimerna det värre.” Men efter att jag visade henne det här….. jag har aldrig sett henne så här förut. Taack, för allt, Syster!!!!

    Kramar från en Anonym vän.

  2. Amanj Aziz

    Assalamu aleikum anonyme vän. Först vill jag påpeka att jag inte är någon syster utan en bror bithnillah. Sedan måste jag säga att om du blev rörd så blev jag det mer för det du berättar. Otroligt! Må Allah hålla din syster på den raka vägen och belöna dig för ditt tålamod. Barakallahu feek. / Amanj

  3. Sandra

    Perfekt svar till irshad manji.. vissa blir sångerskor, andra modeller eller slådespelare för att bli kända, irshad valde att starta sin egen version av islam för att imponera icke muslimer och bli klappad på ryggen av dem. Det är bara patetiskt vad irshad håller på med. Hennes så kallade islam existerar inte i koranen så hur vågar hon framställa sitt eget försök till att bli känd som islam? Hon är även sionist. Subhan Allah. Islam och irshad manji har inget att göra med varandra. Hon är en tragisk människa helt enkelt. Lika desperat som dem som går till idol audition och skämmer ut sig själva inför kameran med hopp om att bli kända.

  4. Kaya

    Jag lyssnade på Sh. Yusuf Estes för ett tag sen, och han nämnde en kvinna i Kanada, som påstår sig vara muslim, som samtidigt när hon blir tillfrågad om Sharia, säger ”Jag gillar Kandads regering mer” som dessutom är homosexuell. Ville jag gärna veta vem den kvinnan är. Nu när jag läst denna välformulerade artikel, så är det utan tvekan Irshad Manji han pratar om. Ni borde lyssna till hans tal, den är helt underbar. Den heter Womens Role. Den finns på http://watchislam.com/topics/islam-s-women/women-in-islam

    Jazak Allah Kheir.
    Assalamu Aleykum

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s