Integration och Islam – En kort överblick över den Muslimska Samhällsmodellen
Debatten om invandring, integration och det allmänt populärare fenomenet assimilation är på tapeten i princip hela tiden. I Sverige har den utvecklats till att prata om integration i motsats till problem, precis som i majoriteten av de västerländska länderna. Men debatten har stagnerat och något ordentligt krafttag syns ej på långa vägar.
Problemet med debatten, bland många problem så att säga, är att den är polariserad innan den ens påbörjats. Man går in i invandringspolitiken med förutbestämda åsikter och försöker realisera något som egentligen skapat det så kallade utanförskapet. Man använder alltså orsaken till problemen som lösning, vilket är en absurditet när man reflekterar över integrationsfrågorna. På senare tid är det dock tal om assimilation, vilket statsvetaren Andreas Johansson Heinö menar är dold under retoriska tal om integration. [1] Politiker rör sig mer åt att anta policies som ämnar att göra de som inte har samma etniska bakgrund som värdlandets ursprungliga befolkning mer lik majoritetssamhället.
Orsakerna till problemen, som samtidigt används som lösningar, är den växande individualismen vilket präglar de liberala idéer de västerländska samhällena styrs av. En fråga som ständigt bör betänkas i det rådande samhällsklimatet är: Hur kan en idé, en ideologi och ett tankesätt som är icke-kollektivistisk skapa ett fungerande gemensamt samhälle? På engelska brukar det låta ungefär: ”How can something non-cohesive form something cohesive?”. Som den muslimske skribenten och föreläsaren Mirza Yawar Baig säger så kan en effekt inte förändras om man inte först ändrar dess orsak.[2]
Det är samtidigt, som sociologiprofessorn Tariq Modood skriver, ett tvång från politiska etablissemanget att hålla ute religiöst inspirerade idéer om världen från staten. [3] Allmänordningen får inte på något sätt influeras av religiösa föreställningar, fastän de flesta religioner har precis som ideologier ett sätt att forma samhällen och lösa samhällsproblematik. Sekularister, som är i överväldigande majoritet i väst, har för sig att de bär på ett objektivt medvetande, eller en objektiv moral.*** Inte desto mindre tar politiker sig tiden att tydligt definiera vad de menar med integration.
Integration är ett positivt laddat begrepp i allmänhet. Professor Patrick Ireland säger om begreppet:
Fastän det ofta är proklamerat som ett samhälleligt mål har integration knappast någon social eller politisk defintion. Något som brukade definieras i termer som hur en individuell invandrare eller hur väl grupper medverkar i majoritetssamhället har blivit något som används om sammanhållningen i samhället. [4]
Alltså är integration ett vagt begrepp, vilket också utnyttjas av politiker. Detta begrepp används också flitigt av muslimer bosatta i Väst, och på grund av dess förutbestämda positiva laddning reflekteras det inte mycket över begreppet. Det normativa kring begreppet integration är att man t ex lär sig språket, som bland annat Folkpartiet belyser starkt, eller att man är medborgerligt aktiv och medverkar i det offentliga rummet. Begreppet är dock fortfarande diffust och används mest som slagord från allmänheten.
Men om man går tillbaka ett steg, och fokuserar på det religiösa perspektivet av begreppet kan debattens stagnation upphävas. Antipatin gentemot religion har blockerat logiken från att anamma de logiska appliceringarna som religion har bidragit med genom historien. Positioner som är föga okända i Sverige, men som Islams historia visar stor verkan på.
Det muslimska perspektivet på fredlig samexistens och en fördjupad interaktion härstammar från självaste Islams begynnelse. I en återberättelse, hadith, sa Profeten Muhammad (frid vare med honom) att den som skadar en icke-Muslim under muslimskt styre har skadat Profeten själv. [5] Islamiska grundtanken har en genomsyrande fokus på att bygga upp samhällen som får människor att kunna vara aktiva medborgare under den islamiska paraplyn. Adam Smith, som brukar benämnas som liberalismens fader, sade om det islamiska styret:
…Kalifernas imperium tycks ha varit den första formen där världen åtnjöt det lugn som vetenskapens utveckling kräver. Det var under beskydd av dessa generösa och magnifika furstar som de gamla filosofi- och astronomiverken av grekerna återställdes och etablerades i öst. Denna sinneslugn som deras milda, rättvisa och religiösa regering spred över deras vida rike, återupplivade nyfikenheten hos mänskligheten, nämligen att undersöka de anslutande principerna i naturen. [6]
Den politiska filosofen och tillika professorn Will Kymlicka skriver i sitt kända verk Mångkulturellt Medborgarskap om Osmanska Rikets Milletsystem:
De tre religiösa gruppernas (dvs. muslimernas, kristnas och judarnas; egen anteck.) rättsliga traditioner och sedvänjor respekterades och vidmakthölls i hela riket, i synnerhet när det gällde familjeförhållanden. [7]
Han skriver också:
Deras (dvs. judarnas och kristnas; egen anteck.) kollektiva trosfrihet var garanterad, liksom deras äganderätt till kyrkor och kloster, och de kunde driva egna skolor. [8]
Islamisk teologi betonar vikten av att inte störa samhällsordningen och att människor ska skapa ett gemensamt klimat där medborgarna inte behöver vara rädda. Liberala idéer om integration är egentligen en skenbar motsägelse, eftersom integration, som Ireland citerades tidigare, delvis fokuserar på sammanhållningen av samhället. Liberala föreställningar har detta som sekundärt, och man prioriterar individens rätt innan kollektivet. Man använder alltså en ideologi som genomsyras av individualism och med detta försöker man lösa kollektiva problem. Detta skapar en paradox som har lett till de rådande problemen med fysisk så väl som mental utanförskap som återfinns i bland annat svenska samhället. Islam däremot påbjuder tydliga normativa principer om samhällets uppbyggnad. Både i minoritetsställning och majoritetsposition har Islam en grundläggande regel som gäller vid interaktion med andra medlemmar i det offentliga rummet. I Koranen säger Gud:
Gud förbjuder er inte att visa godhet mot dem som inte bekämpar er på grund av [er] tro och inte driver ut er ur era hem, och [Han förbjuder er inte] att bemöta dem med rättvisa och opartiskhet – Gud älskar de opartiska. [9]
Islam förespråkar alltså dialog med de som klarar av att hantera detta. Och i historien ser vi stora debatter som ägde rum utan hostiliteter, som när abbasidiska riket höll debatter i Bagdad mellan filosofer och teologer. Eller de otaliga debatter som den islamiska teologen Ibn Taymiyyah var inblandad i, som exempel. Vi ser hur islamiska teologer och muslimska vetenskapsmän som Ibn Sina (latin: Avicenna) och Ibn Rushd (latin: Averröes) studerade och översatte icke-muslimska verk.
Den muslimska toleransen mot olikheter började långt innan Väst ens innoverat filosofin om multikulturalism. Samhällets sammanhållning och välfärd betonades av Profeten Muhammad (frid vare med honom) många gånger. Bland annat sade han:
Skydda er mot Elden även om det är med en halv dadel (i välgörenhet), och om du inte kan göra det så säg åtminstone ett fint ord.[10]
En annan hadith som illustrerar den oerhörda toleransen som Islam förespråkar är om en man som urinerade i moskén:
En beduin urinerade i moskén och några av besökarna skyndade sig till mannen för att slå honom. Profeten (frid vare med honom) sa: ”Låt honom vara och häll en hink vatten över (urinet). Ni har blivit skickade för att underlätta saker, inte att försvåra dem.”[11]
Den islamiska samhällsmodellen bygger inte på utopiska idéer om samhällen utan någon problematik, utan förser istället med verktyg för att lösa de oundvikliga problemen som kan dyka upp. Kritiker brukar då alltid peka på det nuvarande muslimska tillståndet och påstår att Islam är orsaken till den konfliktfyllda vardagen länder med muslimska majoriteter upplever. Jag skulle dock argumentera emot; problemen som finns i de så kallade muslimska länderna är ett resultat av kolonialmakternas avskaffande av islamiska regler, och införanden av sekulära doktriner. Det är frånvaron av de islamiska riktlinjerna för samhällsuppbyggnad som ligger till grund för problemen.
Men kritikerna stannar inte där. Samma kritiker menar att multikulturalismen som idé är död. Enligt Kymlicka är invandring, segregation, asyl och andra synonymerande termer så pass starkt ihopkopplat med muslimer och Islam att ”multi-kulti” refuteras på samma grund som muslimer och Islam. Han skriver att kritiker oftast ser muslimer som största förmånstagarna i ett ”multi-kulti” samhälle, och därför vill man ta död på filosofin. [12] Men eftersom folk inte vill bli kallade rasister, islamofober eller xenofober försöker man rättfärdiga sin intolerans genom att påstå att multikulturalism leder till ”odemokratiska handlingar”. Kymlicka skriver:
Folk ogillar en mångfald av etnicitet och raser, men vill inte verka som rasister eller xenofober, så de söker efter mer ”acceptabla” anledningar att motsätta sig invandrares mångkultur, så som rädsla för ”illiberala vanor” eller ”säkerhetshot”.[13]
Det är de facto ett ologiskt ställningstagande att klandra muslimer för utanförskapsproblem. Dessa problem är inte ett resultat av islamiska policies, utan snarare ett direkt resultat av liberala idéer och sekulära doktriner. Den stora filosofen John Stuart Mill är känd för att bland annat ha sagt att handlingar är rätt då de befrämjar lycka och fel när de leder till motsatsen. Trots en sådan basal insikt, har liberaler ihärdigt fortsatt implementera sina policies som lett till bland annat utanförskapet. Hade de islamiska idealen blomstrat i samhället, som vissa kallar ”islamisering”, hade en av de mest grundläggande utgångspunkterna varit att se till att sammanhållningen upprätthölls. Detta kan illustreras av följande hadith:
Guds budbärare gav ett exempel på människor som seglar på en båt som har en övre däck och en nedre däck. Folket från de nedre däcken krävde och begärde vatten från folket på övre däck. Folket från övre våningen vägrar de vatten, så att människor från de lägre däcken beslutar att göra ett hål i fartygsgolvet för att dricka från havet. Guds budbärare sade, ”Om folket från övre däck inte stoppar människor längst ner från att göra ett hål, kommer skeppet sjunka och alla personer som reser kommer att drunkna.[14]
Samspelet människor emellan i ett samhälle illustreras i det närmaste perfekt av denna hadith. Den individualistiska tanken fungerar inte i ett fungerande och harmoniskt samhälle. Islam gör det tydligt att individen är en del av samhället och att samhället inte går att separera från individen. Hadithen ovan poängterar också vikten av att hjälpa varann i ett samhälle, med en fördjupad interaktion där ingen tvingar sin åsikt på den andra, utan hjälper till där det behövs.
Jag avslutar med att säga att historien är vittne för Islams läror och den tolerans som ledde till att Islamiskt styre var önskvärt för muslimer såväl som icke-muslimer. För att komma vidare i den stagnerade debatten krävs det att politiker öppnar sina hjärtan och börjar sanningsenligt att försöka lösa de uppkomna samhällsproblemen. Är det viktigare att ha sin lojalitet till sitt parti eller att ha sin lojalitet till mänskligheten, måste man fråga sig, och bör man låta andra idéer, tankar och ställningstaganden kanske lösa problemen?
Bästa artikeln jag läst gällande debatten där de flesta likställt ”integration/assimilation, ”multi-kulti-död’(aka misslyckad integration/assimilation)” som ett islamiskt problem.
Keep up the good work akhi!
JazakAllahu khayran wa barakAllahu feek.